Matglada barn

Emma äter verkligen allt. Allt utom broccolisoppa det villa säga. 


Jag tycker att det är lite tudelat ibland när Marcus och jag lagat en god Moule som vi tänker avnjuta själva efter tjejernas läggdags och den lilla tjejen kommer upp och "också bara vill smaka liiiiite" och äter upp betydligt mer än sin tredjedel eftersom "det är hennes favoritmat". Hon är redan laddad över att få äta sniglar hos farfar i Frankrike nästa sommar och kräftor, både havskräftor och vanliga slinker ner i en imponerande hastighet.

Jag har nog inte direkt reflekterat över det riktigt innan jag på kräftskivan förra helgen fick frågan hur vi fått henne att äta på det sättet - och vi har nog inte gjort något särskilt. Hon får smaka på all mat och vi har nog aldrig kört "du tycker inte om det för du är liten" utan det är fritt fram 


Sen tycker ju jag och Marcus om mat och att laga mat och det kanske har smittat av sig på henne? Det händer när hon har kompisar som ska äta här att de rynkar lite på näsan när det inte är köttbullar/pannkaka, så kanske har ett finger med i spelet


Frammegården

Sen jag och Marcus blev ett par för (på dagen) 9 år sedan så har vi pratat om att besöka ett riktigt spökhus. 

 
Vi tror båda på spökerier, vi har helt enkelt upplevt så pass mycket som inte går att förklara för att inte göra det. Men det har kommit barn och graviditeter och ja livet i allmänhet i mellan. Men i julas fick Marcus en övernattning på frammegården av mig. Och igår var det alltså dags för incheckning! 
 
Huset ligger verkligen idylliskt mitt ute i den värmländska urskogen, precis vid norska gränsen. Nästan Bauer skog i flera mil innan man tillslut kommer fram till den lilla orten/byn skillingefors och deras hembygdsgård. 
 
Frammegården är ett av Sveriges mest hemsökta hus, enligt en del källor till och med bland de mest hemsökta husen i världen. Vilket inte är konstigt med tanke på husets historia... 
 
Själva huset är byggt på en avrättningsplats för häxor. Under 1600talets häxprocesser så halshöggs och brändes alltså kvinnor anklagade för häxeri på den plats där huset idag står. 
 
Det sägs finnas "ren ondska"/demoner i källaren på grund av detta. Jag vägrade gå in i källaren...
Kläder som säga röra sig av sig själva
Likrummet med den beryktade sängen
 

När huset byggdes var det först 1 våning, med ett inre rum som idag går under benämningen "likrummet".  Frammegården funkade nämligen som en form av hospice dit gamla och sjuka kunde komma för att dö. I likrummet står en säng där folk sägs ha gått bort, det ska tydligen vara orginal sängen. 

 
Även detta rum, och speciellt sängen sägs vara hemsökt. Man ska höra ljud från rummet, kläderna som hänger på väggen ska röra sig och själva sängen är flera grader kallare än resten av rummet 
Minnestavla för flickan, ska även finnas för pojken
Skrubben
 

Under 1800talet var det dags för en övervåning till huset. 

 
Och en familj flyttade in. Familjen fick 7 barn (som överlevde barnsäng). 2 av barnen, en flicka på 4 år och en pojke på 2,5 år dog under mystiska omständigheter med 2 veckors mellanrum. 
 
De sägs ha låsts in av sin pappa på en skrubb på vinden där de dog av svält och törst. Sedan sägs de ha begravts i källaren. 
Har dock läst på andra sidor att kolera härjade i området under den period som barnen dog... 
 
Hursomhelst så sägs även dessa barn hemsöka huset. Dörren till skrubben öppnas (trots hasp på utsidan), man hör barnskrik, både plågade rop på hjälp, gråt och skrik sv stoj och lek. Man har även hört/sett bollen som finns i rummet lekas med. 
 
Kerstin
 

Den sista ägaren av huset, Kerstin, testamenterade huset med all inredning till hembygden, mot löfte att inget fick säljas av och att alla pengar skulle gå till en stiftelse för bygdens ungdomars möjlighet att studera. 

 
Redan när hon bodde i huset refererade hon till "småfolket som också bodde i huset" vilket har tolkats som att det spökade redan då. 
 
Det sägs att även hon går igen i vrede för allt som sålts bort 
Skrivmaskin som skrivs av sig själv
Tofflor som promenerar runt i huset av sig själva
Den ständigt varma brasan. Även i minusgrader sägs den vara varm. Och det var ju faktiskt något som vi också märkte
Bollen som barnen säga leka med
En uppstoppad grävling, på ett självspelande instrument.
Runt om i huset finns massa fotografier på folk som bott i huset eller i närområdet
Utsikten från förstubron
Trappa upp till övervåningen. Sägs höra fotsteg och höga knackningar i hallen och trappen
Köket. Tänk så många kvinnor och timmar det har lagats mat i detta kök och vid denna spis (den i gjutjärn, inte den elektriska)
 
Sovrummet på övervåningen. Sägs sitta en kvinna i sängen och sörja sitt dödfödda barn. Man ska även kunna höra ett gråtande spädbarn här inne
 

Så vår upplevelse då. Vi kom vid 16, allt var lugnt förutom att brasan utstrålade värme och vi kände oss lite snurriga/yrsliga när vi gick runt i huset. Kan dock ha sin förklaring till att huset var byggt som lustiga huset. Alla golv lutade lite hit och dit. Kändes obehagligt i skrubben och i likrummet, men då visste ju vi vad som sägs ha utspelat... 

 
Sen var det lugnt. Väldigt lugnt. Såg Jocke & Jonnas spökjakt inspelad på just frammegården efter tips från en tjej på Instagram - och vips var klockan 23 när det sägs att aktiviteten börjar. 
Vi satte oss att spela kort i väntan på action, fortfarande rätt kaxiga. 
 
23.15 dunkar det hårt i dörren. Jag fick spel. Skrek hysteriskt att jag vill hem. Stampade sittandes med fötterna i världens hastighet, slet tag i Marcus och tårarna sprutade. Skrämde slag på Marcus som inte ens hunnit reagera på knackningen. 
Lugnade ner oss och satte oss vid bordet igen. Hann bara börja innan det knackar igen. Inte lika mycket panik, knackningen var lugnare. Några sekunder senare hördes röster. Utifrån. 
 
Vi tittar ut. Inga spöken, men tonåringar som är i fart med att ta på sig masker. Vi tände lampan på farstubron. Ungarna gömde sig bakom bilen. Marcus tryckte på "panik-knappen" och drog igång larmet. Ungdomarna sprang. Och kom inte tillbaka. Sätter en hel del klarhet i rapporterade spökerier såsom att "nån jar tittat in genom fönstret" eller "knackningar i hallen/trappan".
 
Jag skakar i hela kroppen och är så trött. Lägger mig på liggunderlaget på golvet (man får sova i sängarna men tänker inte sova i någons dödsbädd) i min lilla sovsäck och försöker sova. Marcus lägger sig brevid, alla lampor är tända. Sen sover vi så till och från. Händer inget mer dramatiskt. 
 
Men en hel del ljud. Hostningar/harklingar från likrummet och skrapningar från övervåningen. Kastrullock som ramlar i köket, fast inget har ramlat. Bollstudsningar och skrapande ljud från övervåningen och dörrar som gnisslar. 
 
När vi skulle åka hem var öppna spisen fortfarande varm, trots att vi inte eldat. Huset ska vara utcheckat vid 10.30 så är nästan ett dygn sen någon skulle kunnat eldat i brasan, om det nu bodde någon dygnet innan. 
 
 
Hände som sagt inget dramatiskt, men skulle ändå inte göra om det. Var ingen mysig stämning i huset och blev alldeles för rädd för ungdomarnas påhitt... 
Överlevarna! Ser ju riktigt fridfullt ut i morgonsolen
 

Marcus skulle visa knackningen här hemma för mina föräldrar, och jag häll nästan på att börja grina och hoppade en halv meter så är antagligen mer skärrad än vad man tror...  


Kalasplanering

Då är kalasplanerandet igång igen. Emma fyller 7 år och har önskat pockemon kalas. Så jag har börjat smida planer om tårta och lekar och Gud vet vad. Kraven höjs ju mer och mer på kalas.. tydligen är det töntigt med fiskedamm nu gjorde Emma klart här om dagen. En stor del av mig blir stressa över den nivån kalasen är på nu för tiden. Jag tycker det räcker bra med korv med bröd, fiskedamm och tårta - men icke.

Den andra delen älskar ju att pyssla. Och planera kalas. Och baka. 

Så det blir pockemon kalas för tjejkompisarna och kalas för familjen dagen efter. Och här tänkte jag vara lite wild n crazy och bara bjuda våra föräldrar. 
Vi brukar ju bjuda alla, men det blir ju 25 st (!) om alla föräldrar, syskon och kusiner ska komma och jag vet inte om jag tycker att det är värt det. 

Låter ju helt jättenegativ nu. Men det ska städas och bakas och även om alla får plats (om än med skohorn) och man inte bakar allt så hinner man ju inte prata med alla så en del säger man bara hej och sen hejdå till. Bättre om man är en liten skara och låter födelsedagsbarnet vara i centrum. 

Testar att göra på det här sättet nu så får vi se hur det blir i framtiden


RSS 2.0