Nyklippt

Igår var småtjejerna hemma och Iris välte ut vällingpulver. I hela köket. Medan jag dammsög upp allt pulver undrade jag vart Alice var. Öppnade badrumsdörren och möttes av detta

Alice hade bestämt sig att hon behövde en ny, betydligt kortare frisyr. Och tagit saken(saxen) i egna händer...  först såg det inte så illa ut, så jag tänkte bara jämna till topparna, blötte saxen och det lossnade tussar... så håret blev klippt. Och kort. Och vissa ställen, speciellt luggen, har hon klippt ändå uppe vid hårfästet... 



Frisyren är lite Arya Stark (game of thrones) när hon försöker passera som pojke... 


Hur det gick med städregler

Innan jul tog vi alla barnens leksaker. De fick behålla böckerna och duplo. Inget annat. 
 
Om de städade efter sig, fick de tillbaka en leksak och om de vägrade/struntade i det/bråkade om det så tog vi fler leksaker. 
 
 
I början funkade det jättebra. Sen var de liksom nöjda med de sakerna de hade. Kvar står vi med flera flyttkartonger och svarta säckar som står i förrådet. Tjejerna gör musik på scenen, de leker med duplo eller smålego och barbiedockorna. De har även fått tillbaka lite pärlor och pennor/papper. 
 
Nu har det liksom blivit för mycket igen. Det städas inte, det är konflitker och jag funderar på om man ska börja om igen. Att konsekvent ta bort alla leksaker igen. 
 
Det som gör mig lite mer blödig är att Emma tar hit kompisar några gånger i veckan, det känns taskigt att ta bort alla leksaker som de vill leka med, och det drabbar ju enbart Emma och hennes kompis vilket blir lite orättvist eftersom det framför allt inte är hon som stökar. Svårt det där helt enkelt. 
 
 
Det kanske är mer såna här frågor som jag vill ha svar på i den där trygghetscirkeln, praktiska handlingsplaner hur man ska få tjejerna att hjälpa till med städning, äta sin mat och klä på sig utan en konflikt?! 

Trygghetscirkeln

Är precis hemkommen efter kursen jag anmält mig till. En kurs i bra föräldraskap, anknytningsteori och hur man bemöter sina barns behov. 


 Jätteintressant och lärorikt. 

Även om jag inte tror att det är vi som sitter där som behöver kursen... kände dock att de som satt där och jag hade lite olika prioriteringar..

Jag vill liksom få lite konkreta tips på diverse vardagssituationer, hur jag ska räcka till med 3 barn men bara en mamma osv. 

Till exempel igår var det kaos. Alla tjejerna var på stridsstigen och jag var inte sugen på att medla. Igen. Slutade med att jag (fint och moget ögonblick) vägrade att sätta mig vid bordet om de inte bad om ursäkt. Marcus fick medla. Jag vill liksom ha konkreta råd för hur jag ska hantera det på ett något mer moget sätt. En (rätt stor) del av mig har ingen lust att analysera vart jag kunde gjort annorlunda innan jag hamnade där eller vad tjejernas behov egentligen är i det läget. Utgår från att de är lika trötta som jag, men man får ändå inte bete sig riktigt hur som helst... 

alltså de andra föräldrarna kände så mycket skuld, jag känner mer att "visst det kan finnas rum för förbättring men jag gör så gott jag kan"


RSS 2.0