Förlossningen med Alice

Ja det hela började redan på morgonen den 30/1 - jag hade värkar, helt oregelbundna och inte värre än att jag kunde prata mig igenom dem när de kom, ungefär var 45-30 minut. Förberedde dock både mamma och Marcus, eftersom mamma skulle ha en förhandling på eftermiddagen som kunde dra ut på tiden...
 
dagen gick, jag plockade lite här hemma och fixade med väskor och flyttkartonger. Tog en promenad till affären ihop om att det skulle hända något, men icke, snarare så glesades värkarna ut och avtog i styrka. Marcus slutade tidigt och ringde vid 13.30 för att höra hur det var och säga att han var på väg hem - och att han skulle köpa med sig fika.
 
 
Sista magbilden - precis innan vi åker in
 
Efter att vi la på så började värkarna komma lite oftare, men jag kunde fortfarande prata igenom dem, tyckte iaf att det var värt att börja klocka dem... var 5te minut hade jag värkar så länge jag var aktiv och var 10de när jag satt still..
 
hade tidigare dagar haft strul med försäkringskassan för några dagar då jag tydligen inte fått csn mitt under en termin och givetvis ringde handläggaren som skulle hjälpa mig nu... Fick rätt många värkar under samtalet, men jag lyckades ju hålla samtalet så var ju inte så där ohanterbart. Vi bestämde oss iaf att åka in. Marcus ringde sin mamma som skulle hämta Emma och jag ringde min som fick åka till förlossningen.
 
Klockan var nu drygt 16.
Skrivs in 16.25 och förklarar för sköterskan att jag inte tror att de ska vänta 30 minuter med att undersöka mig, utan att det kan vara bra att göra det tidigare. Kopplas iaf upp på ctg och tycker själv att jag har en del kraftiga värkar - men det syns inte på apparaten, bebis mår bra med bra hjärtljud iaf och jag är rätt övertygad om att vi kommer bli hemskickade. Dessutom påpekar sköterskan flera gånger hur cool jag verkar - speciellt när handläggare från försäkringskassan ringer igen och jag tar samtalet med att förklara att vi är på förlossningen nu (han vågar nog inte annat än att ge mig bra nyheter då, för det kommer lösa sig.)
 
 
 
Uppkopplad med CTG, klockan är drygt 16.30
 
Hur som så undersöker barnmorskan och frågar hur många cm jag vill vara öppen, mitt svar är tillräckligt för att inte behöva åka hem... och får till svar att jag får stanna och är öppen 6 cm. Skönt!
Men nu tar värkarna fart och går från att vara möjliga att prata igenom till jobbiga. Får verkligen koncentrera mig för att andas igenom värkarna och vi har varit på förlossningen i dryga 30 minuter.
Marcus får en punkt i pannan på mig som han ska trycka på för att hjälpa mig att slappna av och mamma får punkter under fötterna. Här nånstans får jag även hjälp av med kläderna och på med fina sjukhus kläder... Värkarna kommer nu tätt med nästan ingen värkvila alls imellan.
 
 
ont ont ont
Vid 17.30 får jag plötsligt för mig att jag omöjligt kan ligga kvar i sängen, utan att jag ska stå lutad mot sängkanten. Sängen är för låg, så jag begär in ett gåbord, vilket jag tyckte var skönt att hänga lite på när jag hade värkar med Emma.
Hinner precis ställa mig vid det när första krystvärken kommer, klockan är nu 17.43 Får verkligen panik eftersom det hela går så fort. Barnmorskan frågar om jag vill lägga mig, men det går verkligen inte, känner redan att huvudet är på väg ut... Nästa värk kommer 17.45 och då går vattnet - hinner tänka att jag kommer få kasta strumporna för de är fortfarande på.
och på värk 3 kommer det lilla livet ut och jag får upp henne i famnen.
 
 
Sann lycka 
 
Själva krystningen tog inte många minuter och inte heller de onda värkarna kan man klaga på. Var verkligen livrädd att jag skulle spricka en massa eftersom det gick så fort, men 1 stygn invändigt och 1 utvändigt blev det. Och har *pepparpeppar* återhämtat mig väldigt fort den här gången.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback
RSS 2.0