Hemtenta vs Saltenta

Sitter här och svettas över en hemtenta.. ska vara klar att redovisas om imorgon och hittills har jag skrivit dryga 2 sidor av de 7 jag borde fått ihop... ämnet är specialpedagogen och dess arbete, vilket jag skulle kunna skriva en hel del om, om jag verkligen fick skriva vad jag ville, men nu ska mina teorier stödjas i kurslitteratur som inte direkt lyter upp de saker som jag såg i min praktik.
 
en av böckerna handlar om fysiskt handikappade kurder och en annan om ensamkommande flyktingbarn, något som inte finns att iakta/observera i den skola som jag har mina praktikperioder i. Det går verkligen inte ens vinkla eller tänka om för att få det bra. Så de böckerna får nog ligga oöppnande till tentan..
 
Sen har vi då det där med att skriva akademiskt - de 2 föregående terminerna och även den första kursen under den här terminen har inte haft just det akademiska skrivandet som prioritet, utan snarare "lämna in en lektionsplanering" som i princip har kunnat varit skriven på talspråk - jag är lite ringrostig med andra ord. Ringrostig och gravid och ska försöka spotta ur mig minst 4 sidor akademisk text till...
 
Lärarutbildningen får annars rätt ofta kritik just för att den ger så många hemtentor och sällan salstentor som, menar de som ligger bakom kritiken, mäter kunskap mer korrekt.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker, just nu hade det varit skönt med en salstenta  bara skriva och lämna bakom sig - istället för att sitta och putsa på en text och väga ord mot varandra.
I andra sidan så syftar hela utbildning på att förbereda oss inför arbetslivet och det är sällan man sätts i salstenta situation i sitt yrkesliv. Istället har man resurser i form av internet, böcker och kolleger att bolla idéer med och leta svar i och från.

Inga barn får hamna utanför

Något är fel. I Sverige är vi överens om att alla barn ska ha samma rättigheter. Ändå finns det barn som inte räknas in. Som ingen ser. Som hamnar utanför.  

Det kan börja i fattigdom, segregation, med en diagnos, med föräldrar som har problem eller att hjälpen ser så olika ut beroende på var man bor. Vissa får hjälp, andra inte. I värsta fall leder det till att barn inte klarar skolan. Därifrån kan vägen tillbaka vara väldigt lång.

Inga barn får hamna utanför. Om barnkonventionen vore svensk lag skulle det vara svårare för vuxna att glömma bort, att inte se, att inte ta ansvar. 

Jag har skrivit under på unicef.se/utanför. Gör det du också!

Har du en blogg? Hjälp UNICEF att uppmärksamma barnen som hamnar utanför. Besök unicef.se/sprid-budskapet/blogga-mot-socialt-utanförskap för att hämta material.

 

 

 

Bild: UNICEF/Frank Aschberg

 


Nåbår

Radioskuggan är över...


RSS 2.0