Förlossningen med Emma

Finns ju inte en blogg med självrespekt där bloggaren har barn som inte har en förlossningsberättelse.. Så här kommer min; direkt kompierad från gamla bloggen... Nån som vet hur man flyttar inlägg mellan bloggar? Är helt sjukt oteknisk! Eller hur man gör en fin och personlig design?

 

Jag var beräknad till den 21 mars och den dagen kom och gick. Allt var som vanligt, även om jag var väldigt rastlös. Marcus var övertygad av att det hade börjat, jag var betydligt er skeptisk till det hela. Jag skulle ju gå mina 2 veckor över tiden och bli igång satt på påskafton; sånt är ju ärftligt och mamma gick ju över tiden.

Klockan 01.30 vaknade jag av att jag höll på att kissa på mej.. bokstavligt talat – det läckte redan. Tyckte att det var lite konstigt, men gick upp till toaletten och märkte att det bara rann och det slutade inte.. det kom mycket mer så fort jag rörde mej. Ropade på Marcus och konstaterade att nu hade verkligen vattnet gått! Det hade startat!

Vi ringde till förlossningen, men jag hade inte direkt några värkar – kanske lite lätt mensvärk som kom rätt ofta, men inte var så starka eller höll i sig längre än någon minut. Fick beskedet att komma in för CTG dagen efter, och rådet att sova. Jo tjena, det är ju lätt! Var så exalterad. Satt och klockade mina värkar i soffan resten av natten medan Marcus sov.

Sen blev det en skön dusch och stor frukost. Var helt övertygad med att jag skulle undersökas och skickas hem. Gjorde en plan för vad jag skulle hitta på när jag kom hem – bädda rent, diska osv, men vi tog med förlossningsväskan. Den kunde ju lika gärna stå i bilen, det var ju inte evigheter till förlossningen längre. Tänkte till och med att tvätta en maskin så att jag kunde hänga den när jag kom hem, men Marcus tyckte det var en dålig idé.

Väl inne på Danderyd började värkarna allt mer – men var fortfarande helt ok, behövde inte ens profylaxandas för att möta dem. Kopplades till CTG och fick sedan slå oss ner i väntrummet  i väntan på läkaren.  Väntan blev ganska lång och värkarna blev mer intensiva, eller tätare i alla fall, men de gjorde inte så ont och de var inte så långa. När vi kom in till doktorn berättade han att det var 2 min mellan värkarna och att idag var dagen vi skulle bli föräldrar! Blev så chockad! Vi eskorterades ner till förlossningen och fick ett rum och undersöktes. Helt utplånad och öppen 1 cm… Blev så besviken, M mamma hade hämtat bilen, väskan fanns på rummet och jag var inställd på att jag skulle ha kommit längre. De tänkte först skicka hem oss, men eftersom mamma haft snabba förlossningar, bilen var hämtad och jag ville stanna blev vi kvar, men fick lova att gå och ta en matbit och promenad.

 

jag med CTG

Blev jobbigare och jobbigare medan vi åt. Fick i mej 2 tuggor och sen ville jag tillbaka. Upp i stolen och ny undersökning – öppen 5 cm och klockan var nu 14.10. Började göra rejält ont och ett ökande tryck neråt och jag såg framför mej hur mina förhoppningar om att inte använda smärtlindring utan bara profylax och kanske akupunktur grusades.. Det här gjorde ju riktigt ont!

Elektroder fästes på bebisens huvud och jag fick ett gåbord att stå med. Helt plötsligt kände jag att det var dags, var omöjligt att hålla imot längre – jag var TVUNGEN att krysta. Larmade efter sköterskan som inte trodde att det var dags, men undersökte mej ändå. Hade öppnat mej de sista 5 cm och fått ner huvudet på mindre än 1 timme.

Efter en intensiv krystning i 30 minuter med hjärtljud som gått upp och ner, nya ställningar och jag som velat ge upp och gå hem, så fick jag upp en liten skrikande tjej på bröstet.

 


Hann inte få av mej mina egna kläder förens hon nästan var ute och nån smärtlindring var inte att tala om. Nästa gång det är bebis på gång är det bara att slå upp ett tält på parkeringsplatsen! Kan så här i efterhand inte riktigt förstå vad som hänt men har förstått att jag har haft en riktig drömförlossning. Fick sy totalt 6 stygn och lämnade BB 2 dagar senare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback
RSS 2.0